Existentiella ensamhet bland äldre en utmaning för vården  

 

Känslan av existentiell ensamhet är ofta relaterad till förlust av kontroll, att inte bli förstådd, isolering och att inte kunna se meningen med livet. LONE-studien visar att personer som möter äldre sköra har stor betydelse för att lindra denna form av ensamhet.  

Studien togs fram inom ramen för LONE-projektet som drevs år 2019 till 2021. Projektet var ett samarbete mellan Högskolan Kristianstads, Malmö Universitet, Lunds universitet och Palliativt utvecklingscentrum. Projektet hade som mål att undersöka den existentiella ensamheten hos äldre sköra personer och deras anhöriga.  

Syftet med studien var att definiera den existentiella ensamheten, undersöka hur den upplevdes av äldre personer och deras anhöriga, samt hur personal bemöter ensamhet hos äldre personer.

 

Definition av existentiell ensamhet

För att kunna motverka existentiell ensamhet är det viktigt att förstå vad det är för något. Bolmsjö, Tngland och Rämgård, som alla medverkade i projektet, tog fram följande definition: 

”Existentiell ensamhet är en omedelbar medvetenhet om att jag som människa är fundamentalt ensam och separerad från andra människor och universum. Denna medvetenhet är förknippad med en negativ upplevelse och framträder framför allt i situationer då människan inser sin egen dödlighet eller vid kriser, särskilt om man inte känner sig sedd eller mött i sin situation.”  

 

 Möten och acceptans viktigt 

Äldre sköra personer kan, enligt studien, uppleva att de är avskilda från livet. De framkom i studien att de kan känna sig fångade i en skör kropp, mötas av likgiltighet, att de inte hade någon att dela livet med och saknade mål och mening. (Sjöberg m. fl. 2018). 

Dessa svåra upplevelser kan lindras i mötet med andra genom att man blir bekräftad och sedd, är i fokus för andras omtanke. Att känna närhet till, och ha ett meningsfullt utbyte, med andra människor är också betydelsefullt.  

Den existentiella ensamheten kan även lindras i mötet med sig själv. Det är möjligt om man har förmåga att försöka anpassa sig till situationer som råder i nuet, när man får möjlighet att se tillbaka på sitt liv och när man söker kontakt med den spirituella/andliga världen (Sjöberg m. fl. 2019). 

 

Individuella behov 

Personal som möter den äldre personen har en mycket viktig roll i att lindra den existentiella ensamheten. Det kan göras genom att skapa ett tillåtande klimat som hjälper äldre personer att försonas med situationer och omständigheter som de upplevt under sitt liv. Studien betonar särskilt vikten av personcentrerad vård som fokuserar på individuella behov av närhet och distans, gemenskap och avskildhet.  

Utifrån anhörigperspektivet pekar studien pekar på en transition, från ett vi till ett jag – en situation då upplevelsen av existentiell ensamhet ofta kan uppstå. En sådan situation kan uppstå när man förlorar sin partner stegvis, från att vara tvungen att ta beslut för sin partner till dess att partnern slutligen dog. Existentiell ensamhet kan uppstå av att behöva ta beslut utan att involvera partnern, exempelvis vid flytt till särskilt boende.  

 slutrapport—existentiell-ensamhet.pdf