Olika former av ensamhet

Alla känner sig ensamma ibland, men det är skillnad på den självvalda ensamheten och den som är smärtsam.  En avgörande faktor för om ensamhet mestadels är positiv eller negativ är relationer. Trygghet och tillit till andra människor är avgörande för att ensamheten inte ska bli skadlig för måendet.  

De olika formerna av ensamhet:

• Social ensamhet handlar om frånvaron av ett socialt nätverk – att inte ha människor omkring sig att dela vardagliga upplevelser med. 
• Emotionell ensamhet innebär att sakna djupare relationer, där man kan känna sig känslomässigt trygg. 
• Existentiell ensamhet är känslan av att våra innersta tankar och känslor inte går att dela, att ingen verkligen lyssnar eller förstår.  

 De tre formerna av ensamhet hänger delvis ihop. Social gemenskap är en förutsättning för att kunna skapa emotionell gemenskap. Och emotionell gemenskap är i sin tur en grund för att uppleva existentiell gemenskap – den djupaste formen av samhörighet.  

Relationer viktiga 

Vår känsla av välmående hänger starkt samman med våra relationer och hur vi kan dela med oss av det som sker i vårt inre. De flesta har varit med om samtal som varit artiga men ytliga – vi säger det som förväntas, men når inte varandra på djupet. Andra möten ger oss en känsla av att bli sedda, hörda och accepterade.  

När vi inte blir bekräftade av andra kan det väcka en stark känsla av ensamhet – även fast vi har sällskap. Det kan orsaka stort lidande. Det är viktigt att förstå att även den som tycks ha ett rikt socialt liv kan känna sig ensam på djupet. Det är därför viktigt att vi som individer och samhälle blir bättre att känna igen olika former av ensamhet och förstå hur vi kan känna igen just den existentiella ensamheten.  

Läs mer om existentiell ensamhet här  

Se film om ensamhet (Folkhälsomyndigheten)