Tips för att möta åldrandets förändringar

Här finns konkreta tips till  till äldre personer, anhöriga och profession om hur åldrandets utmaningar kan mötas med förståelse, delaktighet och hopp.

Tips till seniorer

Sätt ord på det som känns svårt.
Det är möjligt att både sörja en förlust och söka nya vägar framåt.

Skilj på förmåga och människovärde.
Att du behöver mer tid eller hjälp betyder inte att du har blivit mindre värdefull.

Välj det som betyder mest.
Använd kraften till aktiviteter, relationer och uppgifter som ger glädje eller mening.

Anpassa istället för att sluta.
Pröva kortare stunder, hjälpmedel, nya rutiner eller stöd från andra.

Fortsätt använda kroppen och hjärnan.
Rör dig efter din förmåga, träna balans och styrka och håll hjärnan aktiv genom samtal, läsning, musik eller nya kunskaper.

Be om undersökning vid tydliga förändringar.
Nya minnesproblem, nedstämdhet, smärta eller plötsligt försämrad ork ska inte automatiskt förklaras med ålder.

Behåll något att se fram emot.
Framtidsplaner behöver inte vara stora. En måltid, promenad, utflykt eller ett samtal kan ge riktning.

Tips till anhöriga

Lyssna innan du löser.
Fråga vad förändringen betyder för personen, inte bara vilken praktisk hjälp som behövs.

Hjälp utan att ta över.
Gör saker tillsammans och låt personen göra det hon eller han fortfarande kan.

Bekräfta både förlust och förmåga.
Undvik påtvingad positivitet. Säg exempelvis: ”Jag förstår att det är svårt. Ska vi fundera på vad som skulle kunna underlätta?”

Stöd val och självbestämmande.
Erbjud tydliga alternativ istället för att fatta alla beslut åt personen.

Uppmuntra rörelse och delaktighet utan att pressa.
Utgå från personens intressen, dagsform och mål.

Var uppmärksam på behandlingsbara problem.
Hjälp personen att söka vård vid tydliga förändringar i minne, humör, smärta, syn, hörsel eller funktionsförmåga.

Tips till profession

Se personen bakom funktionsnedsättningen.
Ta reda på vad som är viktigt, vilka roller personen haft och vad hon eller han vill fortsätta med.

Fråga efter mål – inte bara behov.
”Vad vill du kunna göra?” kan ge annan information än ”Vad behöver du hjälp med?”

Arbeta stödjande istället för övertagande.
Ge tid, ledtrådar, hjälpmedel och lagom stöd så att personen kan vara aktiv i vardagen.

Uppmärksamma den existentiella betydelsen.
En förlorad förmåga kan också innebära förlorad identitet, trygghet eller framtidstro.

Anpassa miljö och aktiviteter.
Tillgänglighet, hörselstöd, belysning, tydlig information och individuellt anpassade aktiviteter kan öka funktionsförmågan.

Undvik ålderistiskt språk.
Tala med personen, inte över huvudet på henne eller honom. Utgå inte från att hög ålder innebär passivitet eller bristande utvecklingsförmåga.

Samverka vid förändringar.
Medicinska, rehabiliterande, sociala och existentiella behov behöver ofta uppmärksammas tillsammans.

Läs också om:

Att möta åldrandets förändringar

Hinder för en konstruktiv anpassning till åldrandets villkor

För fler artiklar om existentiell ensamhet och hur den kan motverkas – prenumerera på vårt nyhetsbrev