Krönika: ”Jag har blivit mer accepterad här än på andra ställen”
Conny Hernö arbetar på Daglig verksamhet Leffler i Göteborg. Här är en krönika där han berättar om sina erfarenheter från daglig verksamhet och om hur det är att ha en diagnos inom autismspektrat.
Jag heter Conny och jag arbetar på Daglig verksamhet Leffler. Det har varit ett privilegium att möta människorna som arbetar här på Café Leffler, de har gett mig så mycket stöd och uppmuntran. En kollega här har bland annat hjälpt mig att bygga upp en garderob. Vi har en secondhandaffär och hon har hittat t-shirtar som både passar mig i storlek samt är eleganta. Vi har också ett café där vi bland annat erbjuder smörgåsar och bakelser.
Jag har något som kallas autismspektrumtillstånd och jag fick det på papperet när jag var 30 år, ibland tänker jag att det vore bättre ifall jag hade fått diagnosen tidigare men det är bättre att jag fick den nu än aldrig. Enligt media skriver de ut sådana diagnoser väldigt lätt men min erfarenhet är att det krävs många symtom för att få en sådan diagnos.
Autismspektrumtillstånd innebär att man inte kan läsa andra personers ögon på samma sätt som andra. Till exempel om jag spänner mina ögonbryn får andra personer tankar att jag är arg eller tänker på något. Jag får inte sådana förnimmelser i samma grad. Det leder ofta till isolering men av någon anledning så känner jag att jag har blivit mer accepterad här på DV Leffler än på andra ställen.
Café Leffer är den första dagliga verksamheten som jag går på men jag tycker att det passar mig bra för att de uppmanar en att förädla sina färdigheter, som nu så skriver jag en krönika vilket gör att jag får språkstimulation. Jag tycker att det är kul att testa på nya saker och att möta nya människor. Jag studerade min grundskolenivå på en specialskola för språkstörda studenter så jag anser att det är ytterst viktigt för mig att jag ägnar tid åt språkstimulation.
Det är dock inte den enda anledningen till varför jag går hit, jag mår bättre av att möta de trevliga personerna som finns här. Jag spelar schack vilket är en hobby som jag har med två personer här på Leffler. En som jag spelar med heter Alexander och han frågade mig om jag ville lära mig laga mat. Så klart att jag tänkte att det är en mycket användbar färdighet och så är han en mycket smart och snäll person. Det har varit en fin resa att vara på Café Leffler och det kommer att bli kul att fortsätta vara här. Om jag fortsätter att skriva så kanske jag kommer att läsa om denna krönika och se hur mycket jag har förädlat min skrivkonst. Jag märker att jag är mera säker på att spela schack nu än när jag började här.
