”Att jag skulle bli läkare var inte en självklarhet”
Mårten Segerkvist, specialist i allmänmedicin på Bräcke vårdcentral Vilan, startade karriären som programmerare men bytte spår helt när it-bubblan sprack. Idag kan han inte tänka sig ett jobb utan kontakten med människor. Mårten är en av alla medarbetare som skapar pusslet Bräcke diakoni.
”Jag firade tioårsjubileum som läkare på Vårdcentralen Vilan tidigare i höst! Att jag hamnade just i Skara berodde på att min fru fick jobb som forskare på Sveriges lantbruksuniversitet. Från början kommer jag från kusten norr om Gävle. Jag sökte mig till Vilan för att det var en mindre vårdcentral som verkade gemytlig. När jag började hade vi ungefär 5000 listade patienter, nu har vi vuxit till en av de topp tio största vårdcentralerna i Västra Götaland. Men jag har blivit kvar ändå, för jag trivs så bra.
Trots att vi har vuxit så har Vilan lyckats hålla kvar fördelarna med att vara en mindre vårdcentral. Det är inte så mycket av stelbenthet och fyrkantighet som det kan vara i en större organisation. Här har vi anställda större möjlighet att påverka hur vi vill arbeta och det ser jag som en stor fördel. Flera av de läkare och sjuksköterskor som jobbade här när jag började är kvar, precis som jag. De allra flesta trivs väldigt bra här.
Jobbade som programmerare
Att jag skulle bli läkare var inte en självklarhet från början utan det blev jag på lite omvägar. Jag flyttade hemifrån tidigt för att läsa programmering på gymnasiet. Vi var tolv, tretton killar som bodde tillsammans i en barack med utsikt över ett kärnkraftverk. Vi fick jobb direkt efter utbildningen, vid millennieskiftet fanns det mycket programmerarjobb.
Men efter ett par år, när it-bubblan sprack, gick det sämre och jag stod utan jobb. Då började jag plugga lite matte och skapande svenska och tänkte först att jag skulle bli molekylärbiolog. Så skrev jag bra på ett högskoleprov och kom på att jag skulle börja läsa till läkare. Jag insåg snart att jag trivdes bra med att ha ett jobb med mänsklig kontakt och på den vägen har det fortsatt. Jag var 24 år när jag började läsa till läkare och blev färdig i trettioårsåldern. Jag blev även pappa under utbildningen.
Stora möjligheter att genomföra förändringar
Nu skulle jag inte kunna tänka mig att inte jobba med människor. Men jag har haft en hel del användning av mina programmerarkunskaper även i mitt arbete som läkare. Delar av min arbetstid är kopplat till kvalitets- och förbättringsarbete så när jag har tagit fram siffror och funderat över olika processer har jag haft stor nytta av det jag lärde mig under programmerarbanan.
Det bästa med mitt jobb är att det finns så stora möjligheter att komma med tankar och idéer och snabbt kunna genomföra förändringar kring hur vi hjälper våra patienter på bästa sätt. Till exempel har jag varit med och tagit fram ett system för hur vi regelbundet får in alla patienter med kroniska sjukdomar, inte bara de som själva hör av sig. Nu har vi blivit bättre på att även fånga upp de som inte är så röststarka.
Bakar surdegsbröd och brygger öl
När jag inte jobbar tillbringar jag ganska mycket tid åt biodling och ölbryggning. Och så bakar jag en hel del, det blir mestadels olika former av surdegsbröd. De här intressena går bra att kombinera, då jag brukar ha honung och rester från ölbryggningen i brödet. Jag spelar också en hel del datorspel, jag betraktar mig nog fortfarande som lite av en nörd.”
Stolta och engagerade medarbetare är ett av fyra fokusområden som Bräcke diakoni satsar på för att kunna göra mer för fler. Området har fått hashtagen #jagärbräckediakoni. Under den vill synliggöra det som både stärker den interna stoltheten och höjer statusen på att jobba inom vård och omsorg. Hitta mer innehåll genom att söka på #jagärbräckediakoni i våra sociala och digitala kanaler.
