Bräcke diakoni föreläser om demens för framtida arkitekter
Hur hänger arkitektur och demessjukdomar ihop? Vår verksamhetsutvecklare Louise Gehandler får idag för andra året i rad inspirera blivande arkitekter att satsa på att skapa demensvänliga boenden i framtiden. En insats som kan vara lika viktigt som vård, menar Louise.
Förra året hade vi på Bräcke diakoni möjligheten att i samarbete med Chalmers låta magisterstudenter i den internationella kursen Residential Healthcare – Housing for Seniors bygga en fiktiv demensby på vår mark i Göteborg.
– Det var spännande att se hur studenterna försökte få oss att tänka utanför traditionella ramar kring hur den ultimata boendemiljön för personer med demenssjukdom skulle kunna se ut, säger vår verksamhetsutvecklare Louise Gehandler.
Under studenternas inlärningstid fick vi som organisation frågan om att hålla en föreläsning där vi delade med oss av vår kunskap som vård- och omsorgsaktör inom demensområdet.
– Det kändes självklart att föreläsningen skulle ha sitt fokus på upplevelsen av att leva med en demenssjukdom, säger Louise.
På Bräcke diakoni har vi lång erfarenhet av att möta både yngre och äldre personer som drabbats av demens och förmånen att få höra deras berättelser om hur sjukdomen på flera sätt slagit sönder deras liv men också vittnesmål om att allt det man fortfarande KAN trots sin demenssjukdom.
– Vi pratar vi ofta om KAN-listan, dvs alla de resurser en person har kvar trots demensdiagnosen. Många personer med demens har fortfarande förmåga att uppleva skönhet, njuta av sinnesintryck och både ge och förmedla kärlek till andra människor.
I sin föreläsning fokuserade Louise mycket på just detta, att demenssjukdomarna innebär mycket svärta – sorg, förluster och jobbiga symptom men att det också går att uppleva positiva känslor. Att man aldrig upphör att vara en person oavsett hur långt gången man är i sin demenssjukdom. Föreläsningen blev så uppskattad av studenterna att Chalmers redan under hösten 2019 frågade om vi kunde hålla samma föreläsning för årets studenter.
I veckan är det dags och pga Corona pandemin är kursen i år helt på distans och deltagarna finns förutom i Europa på plats via länk i länder som Kina och Mexiko.
– Vi hoppas kunna inspirera någon av studenterna så att hen i sitt framtida yrke som arkitekt väljer att ägna sin karriär till att förändra boendemiljöer till att bli mer demensvänliga, säger Louise.
För så länge botemedel mot demens saknas kan en hängiven arkitekt göra samma skillnad som dagens läkare – lindra symptom genom att skapa miljöer som bidrar till sammanhang, ökad orientering och lugn för demensdrabbade personer.