De förstår varandra utan ord
– Intervju med tre kvinnor från Ukraina om deras arbete på Bräcke vård- och omsorgsboende Västergården
Ett samtal vid postfacken ledde till att Victoria från Odessa fick anställning på boendet för personer med kognitiv sjukdom som ligger vägg i vägg med hennes lägenhet på Bräcke diakoni. I dag är de tre kvinnor från Ukarina som genom sitt arbete sprider glädje och hjälper de boende med praktiska saker.
Kristina går försiktigt in till en av kvinnorna som bor på Västergården. Hon sitter i sin säng och spelar gitarr. Hon upprepar två ord om och om igen. Några av de få ord som hon använder mest. Kristina ler varmt och går fram och lägger handen på hennes axel. Slänger en blick på tv:n som står på ganska högt, men den verkar inte störa den spelande kvinnan nämnvärt. Hon spelar vidare och börjar sjunga.
– Många som bor här har utmaningar med sin kommunikation men vi upplever att ni förstår dem väldigt bra. Även dem som vi i personalen kan ha svårt att kommunicera med har ni fått fin kontakt med, säger Marie Fredsdotter, som är verksamhetschef på Västergården.
Hon, Kristina och två kvinnor till från Ukarina har samlats tillsammans med Inna som är samordnare för boendet där de bor för att berätta hur det är att jobba på boendet.
Hjälper till med frukost
Kristina berättar att hon ofta serverar frukost till de boende och har lärt sig hur var och en vill ha sin. vad de vill äta, hur den ska dukas upp och var de vil sitta. De svenska medarbetarna på boendet har satt lappar med svenska ord på olika möbler för att underlätta för Kristina och hennes tvillingsyster Carina.
– De är så snälla, konstaterar hon.
Viktoriia är den som jobbat längst hela 6 månader, medan de andra började i oktober.
– Skriv att jag är tacksam och älskar mitt jobb, säger Viktoriia och ler stort.
Hon säger det på svenska. Sedan hon påbörjade jobba har hon gjort stora framsteg med det för henne ganska märkliga språket. På fritiden tolkar hennes dotter Vlasta.
– Jag pratar och pratar och lär mig nya ord varje dag, säger Victoria som även läser svenska när hon inte jobbar.
Ömsesidig glädje och tacksamhet
Hon ska inte jobba den här kvällen, men hennes kollegor blir märkbart glada över att se henne på boendet.
– I början hade vi telefonerna och googlade, men nu förstår vi varandra utan. Det är bara när det är något svårt som vi tar upp telefonen, konstaterade Sophia och ger Victoria en kram.
– Hon sprider sådan glädje här bland oss alla med sin energi, säger Sophia.
Viktoriia har en bakgrund inom psykiatri och lite geriatrik. Men i Ukarina ligger fokus på akuta situationer. Inna Podroyko Petersson, samordnare på Bräcke diakonis boende för flyktingar från Ukarina, men även sjuksköterska med bakgrund inom demensvården i Ukarina, har försett henne med litteratur om demensvård i Sverige och olika kognitiva sjukdomar.
Tillit och trygghet
Det är lite speciellt att vara på ett boende för yngre med olika kognitiva sjukdomar (demenssjukdomar). Det är relativt unga människor i 50–60 årsåldern som bor här. De behöver mycket trygghet, känna att de inte är ensamma och stöd i olika situationer och sociala sammanhang. Det kräver att personalen har hög kompetens och att man är trygg i sig själv. Victoria är imponerad över arbetet på boendet.
– Det är så fantastiskt att se hur de bemöter dem som bor här, med sådan värme och medmänsklighet, säger Victoria. Det är det som gör att jag trivs så bra, säger hon.
– Vad glad jag blir utbrister Marie. Det är det som gör att jag jobbar här. Det finns en sådan medmänsklighet. Det tycker jag genomsyrar hela Bräcke som organisation och arbetsgivare.
Victoria fortsätter;
– När jag jobbade inom geriatrik lärde jag mig att tilliten är viktigast, att få patienterna att lita på mig och det har jag haft användning av även här.
Sången är ett annat verktyg hon använder.
Använder sång för kommunikation
– När jag klär en person så sjunger jag på ukrainska och han på svenska. Jag hade en man som var sur i början för att jag inte pratade svenska, men så började jag sjunga för honom och nu ber han mig ofta sjunga.
Så berättar om hur hon träffade Inna och Victoria när de hämtade posten en kväll och började prata. De pratade om alla möjligt och till sist så sa Marie; men varför börjar du inte jobba hos oss Victoria?
– Jag minns hur du lyste upp och ville börja redan dagen därpå, skrattar Marie.
Riktigt så lätt visade det sig inte vara, men efter några månaders väntan och inskriven på arbetsförmedlingen fick Victoria rätt till nystartsjobb.
Marie kan inte nog betona vad det betyder att Kristina, Carina och Victoria jobbar där.
– Vi får mycket hjälp, Vi är så tacksamma och glada över att ni är här. Ni gör ett jättebra jobb, säger Marie och vänder sig till de tre kvinnorna. Det känns också skönt för oss att kunna göra något i de tider som är, tillägger hon och syftar på kriget i Ukraina.
Kristina säger att de gjort stor skillnad att börja jobba.
– Då är jag upptagen och tänker på det jag ska göra och personerna här. Det är inget som är svårt då. Jag är så tacksam för jobbet här. När jag var på sjukhus nyligen saknade jag dem som mina barn, men hon hoppas samtidigt kunna återvända till Ukraina.
Olika tankar om framtiden
Hennes barn vill åka hem. Till skillnad från kusinen som går i svensk skola deltar de i ukrainska skolan över nätet. Systern Carina vill däremot stanna i Sverige. Hon har en bakgrund som florist och säljare och kan tänka sig många olika yrken.
När de läst texten återkommer Viktoriia, Kristina och Carina med gemensamma tankar:
– Vi är alla jättetacksamma till hela personalen för förståelse och den varma relationen. Vi vill också tacka för hjälpen och tålamod eftersom vi förstår inte alltid varandra, men de behandlar oss alltid med respekt och hänsyn. Hela personalen har jättestort och varmt hjärta, därför vi älskar alla vi jobbar med, hälsar de.
Viktoriia vill skicka ett särskilt tack till cheferna på boendet:
– De litar på oss och ger oss möjlighet att arbeta fullt ut. Sålunda hjälper de Ukraina, eftersom jag varje månad skickar en fjärdedel av min lön till Ukraina för militära behov. Vi kommer närmare vår seger. Efter segern vill jag bjuda in alla från personalen att besöka mig för att visa hur underbart och vackert mitt land och min stad Odessa är, avslutar hon.
IOP med mervärden
Läs mer om vilka mervärdens om skapats genom det unika samarbete mellan fem idéburna organisationer och Göteborgs stad i årets mervärdesrapport.
