DEBATT: Kalla inte idéburet för privat

30 januari 2018

Det finns en tydlig och ömsesidig önskan om ett utökat samarbete mellan den idéburna sektorn och det offentliga – kommuner och landsting.  En bra början för att det ska bli verklighet är att sluta kalla idéburna organisationer för privata välfärdsföretag.

Tänk dig att din chef kommer in på ditt kontor och säger att du måste samarbeta mer med en kollega. Det är viktigt, menar chefen, för att allt ska fungera som vi vill här på arbetsplatsen.

Tänk dig sedan att chefen lämnar rummet och du sitter kvar med frågan – vem i hela världen är den där kollegan som chefen pratade om?
Precis den här situationen har vi idag när det gäller samverkan mellan det offentliga (kommuner och landsting) och den idéburna sektorn, de verksamheter som driver vård och omsorg utan vinstsyfte.

För precis som i mötet med chefen så finns det här en tydlig vilja om ett utökat samarbete. Det är vi alla överens om. Men även här finns problemet, vilka är de aktörer vi ska samverka med?

Idag görs sällan någon skillnad på vilka som är idéburna och vilka som är privata aktörer med vinstsyfte i upphandlade verksamheter inom välfärden. Ett exempel på när det ställs på sin spets är när det offentliga inte vill upphandla med vinstdrivande företag längre. Då finns en risk att upphandlade avtal med den idéburna sektorn avslutas. För de idéburna och de vinstdrivande klumpas ihop, alla kallas privata. 

Hos de politiska partierna finns olika perspektiv när det gäller vilken roll vinstdrivande verksamheter ska ha i välfärden. Vi vill poängtera att vår diskussion inte handlar om hur vi ser på dessa aktörer. Här handlar det om att vi har en gemensam uppfattning om att det är viktigt att stärka förutsättningarna för idéburen sektor. För att kunna göra detta så behöver kunskapen om skillnaden mellan idéburen sektor och privata vinstdrivande företag öka.

Sedan flera år tillbaka har vi något som kallas Överenskommelsen. Ett avtal mellan tre parter, regeringen, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och den idéburna sektorn om att tillsammans skapa ett hållbart samhälle, ett samhälle med en ökad mångfald av utförare inom vård och omsorg.

Den idéburna sektorn finns där, redo att stötta och bidra. Flyktingsituationen är ett exempel. När det behövdes akuta insatser och nya sätt att både jobba och tänka på, fanns de idéburna där. Men de kan göra så mycket mer, även när det inte står en akut situation för dörren. Om bara förutsättningarna och förtroendet finns där.

För att vi ska kunna möta de samhällsutmaningar vi står inför måste den idéburna sektorn få lov att växa. I de nordiska grannländerna har den fått möjlighet att göra just det. I Norge står idéburet för 8 procent av välfärden och i Danmark för 14 procent, medan vi i Sverige ligger kvar på bara 3 procent.

En absolut grundförutsättning för att nå den nationella överenskommelsens mål om en större mångfald av aktörer inom välfärden är att vi kallar saker för dess rätta namn. Vi kan säga idéburet, prata om civilsamhället eller om social ekonomi. Men vi kan inte kalla denna tredje och helt unika sektor för privat. Det är lika missvisande som att kalla ett äpple för ett päron.

Texten publicerades ursprungligen på dagenssamhalle.se 30 januari 2018.