Vi summerar projekt Vuxensyskon
Det har blivit dags att summera Bräcke diakonis arvfondsprojekt Vuxensyskon som handlar om att synliggöra känslor och behov hos syskonen till personer med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom.
Vuxensyskon. Vad är det för ord? Om du googlar det i dag får du över 19 000 träffar. De första sju sidorna handlar alla om Bräcke diakonis arvfondsprojekt Vuxensyskon. Vi får träffar vitt spridda i landets kommuner, organisationer och medier. Det är länkar om syskonträffar, webinar, om pjäsen skuggsyskon och om samtalsmaterialet.
Under snart tre år har Rakel Lornér, socionom hos oss på Bräcke diakoni, jobbat med projektet som handlat om att synliggöra syskon till personer med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom och hjälpa dem att i grupp dela sina berättelser och känslor för att skapa igenkänning, förståelse och hopp. Att vara syskon till någon med funktionsnedsättning eller sjukdom påverkar uppväxten, men även vuxenlivet. Det finns tankar och känslor som inte alltid är så lätta att prata om. Projekt Vuxensyskons mål har varit att ändra på detta, att ge syskonen en röst.
– Det har varit väldigt viktigt från början för oss att inte skuldbelägga någon. Utan bara konstatera att så här är det att vara syskon. Vi har slagits av hur lika upplevelser vuxensyskonen har oavsett vilken sjukdom eller diagnos som deras syskon har.
Just nu håller Rakel på att sammanställa sina erfarenheter och avsluta relationer med syskon och samarbetspartners som skapats under projektets gång.
– Jag är full av människor inombords, som jag vill göra rättvisa och jag kommer inte kunna göra det. För nu är det slut. Vi kan inte säga att vi tar upp det nästa år. Det är den stora skillnaden från att driva verksamhet. Det finns ett slut, säger hon.
Men helt slut är det inte. Samarbetspartnern NKA har tagit ett eget initiativ till en webbutbildning för vuxensyskon som kommer under hösten. Dessutom har 60 personer, främst anhörigkonsulenter, gått projektets webbutbildning till samtalsledare i det samtalsmaterial som tagit fram tillsammans med vuxensyskon själva i projektet. Samtalsledarna kommer fortsätta hålla liv i vuxensyskon och starta upp samtal runt om i landet.
– Det är ju bättre att det är 60 än att vi är två som jobbar med det här, konstaterar Rakel.
Det har varit intensiva år. Rakel och Maria Blad som också arbetat i projektet har rest från norr till söder och hållit samtalsgrupper och föreläsningar. Och de har lyckats nå ut. Både till professionen och till allmänheten. En viktig del har varit pjäsen Skuggsyskon som satts upp inom ramen för projektet på Östra teatern i Stockholm. Den beskrivs som många av en stark upplevelse som gett lärdomar även för de mest erfarna anhörigkonsulenterna. Hur blev det då en pjäs?
Elisabet Ljungström, som jobbar som projektutvecklare på Bräcke diakoni, och som är idégivare till Projekt Vuxensyskon, tog kontakt med dramatikern och manusförfattaren, Gunilla Boëthius. Hon har hop med sin son Henrik Holmér, som själv är vuxensyskon, därefter skrivit en pjäs om ett syskonskap med speciella förutsättningar och konsekvenser.
– De är speciellt med teater. De kan gå rakt in i en känsla direkt. Jag tror det är en föreställning som skapar förståelse, säger Rakel.
Utvärderingarna från de deltagande syskonen i projekt Vuxensyskon visar att samtliga känner sig mindre ensamma nu och att de kan påverka sin situation, men oron för framtiden kvarstår.
– Jag ser nya behov hela tiden, som inte rymts i det här projektet, säger Rakel.
Klicka här och läs mer om projektet!