Historien och diakonin

Historien är en spegel som reflekterar vad som varit, vad som förändrats och vad som består. Därför är den viktig för oss på Bräcke diakoni. Den är grunden vi står på – för allt det vi gör idag – med blicken för det som blir framtiden.

När Bräcke diakoni startade 1923 var det ett stort steg framåt för den vision som ”de fattiges biskop” Edvard Herman Rodhe länge burit på. Han hade på nära håll fått se baksidan av den tidiga industrialismens brutala framfart med de människor som arbetade i textilfabrikerna när han var kyrkoherde i Norrköping på 1880-talet. Viljan att se samtidens nöd stärkte hans uppfattning om att kyrkan inte kunde stå utanför det sociala arbetet.

Göteborgs diakonissanstalt var långt ifrån ensam. Många diakonala rörelser startade runt om i Europa vid den här tiden. Men i Göteborg tog det tid innan Edvard Rhode lyckades övertyga såväl kyrkan som några väl bemedlade handelsmän att det här var den rätta vägen. Hans teologi var enkel – en tro, verksam i kärlek till människan. En kallelse till kyrkans folk att följa spåren i evangeliet om Jesus Kristus och hans möte med människor.

Motivet bakom starten av Göteborgs diakonissanstalt var att utbilda diakonissor. Det var kring detta syfte som hela verksamheten kretsade. Omvårdnad och sjukvård var den helt dominerande uppgiften för den första tidens diakonissor som sändes ut i tjänst till församlingar, sjukhus, eller till fristående vårdinstitutioner. De stod mitt i samhällets vård- och omsorgsuppgifter, tryggt förankrade i sin kristna tro.

I den första elevkullen vid Göteborgs diakonissanstalt fanns Ellen Hansson. Hon placerade en hörnsten i stiftelsens teori och praktik – ansvaret för hela människans vård. Hon kom att ägna sin livsgärning åt Bräckes sjukhem mellan åren 1929 – 1957.

När välfärdssamhället växte fram på 1950-talet övergick alltmer av det huvudsakliga vård- och omsorgsansvaret till kommuner och regioner, dåvarande landsting. Kyrkan tog samtidigt ett större ansvar för diakoni och utbildning. Stiftelsen fortsatte se brister i vård- och omsorgssystemen i samhället och utvecklade då nya verksamheter som letade sig fram till nya uttryck som stämde överens med både samhälle och kyrka i förändring. Det bakomliggande motivet var det samma som grundaren Rhode hade – att ge människor i utsatta situationer omsorg, stöd och vård.

När Bräcke diakoni idag beskriver sin vision och värdegrund är det genom orden – ”Ett medmänskligare samhälle” – med ”viljan att se” och ”kraften att förändra.” Som ledord att hålla fast vid och en påminnelse om att diakonin ständigt söker nya vägar i varje tid när förutsättningar förändras. Och där stiftelsens värdegrund ibland också blir en röst för sådant som brister i samhällssystemet.

Bräcke Östergård startade barnrehabilitering 1958. Som ett svar på den svenska socialpolitiken som under decennier drevs av uppfattningen att utvecklingsstörning, som man uttryckte det då är något som kräver omhändertagande på anstalter, avskilt från sammanhang och nära relationer. På Bräcke Östergård skapades möjligheter som inte funnits för dessa barn tidigare, men som varit självklart för andra barn i samhället. Eller som när rörelsen kring en värdig vård i livets slutskede växte fram på 1970-talet och bidrog till att Sveriges första hospice etablerades på Bräcke 1982. Eller som när psykiatrireformen genomfördes på 90-talet och Bräcke diakonis ”Personligt ombud” blev en av flera aktörer för att stödja psykiskt funktionsnedsatta i en ny livssituation. Ett annat tydligt exempel är hur visionen om en arbetsintegrerad verksamhet inom ramen för en habiliterande helhetssyn växte fram och sjösattes under 2012, en verksamhet som idag erbjuder program för arbetsrehabilitering, arbetsbedömning och arbetsträning. I samband med flyktingvågen 2015 samt när flyktingar från Ukraina kom till Sverige under 2022, var det självklart att Bräcke diakoni tillsammans med andra idéburna snabbt startade upp arbetet med att erbjuda såväl boende som andra stödinsatser.

Sedan slutet av 1990 talet upphandlas privat och idéburen vård och omsorg, idag framför allt inom ramen för lagen om valfrihet (LOV) och offentlig upphandling (LOU). Genom dessa upphandlingar är Bräcke diakoni idag en aktiv del för att fortsätta se behoven och visa på de idéburna alternativen till att bedriva såväl äldreomsorg, primärvård, LSS, daglig verksamhet och olika former av rehabilitering. Samverkan, upphandling och avtal ställer nya krav på Bräcke diakoni. Både utifrån den egna värdegrunden, de egna metoderna, människosynen och gentemot de förändringar och riktlinjer som en uppdragsgivare ställer. Vi tror att vägen fram till samverkan bygger på dialog och förtroendefulla relationer med alla parter för att gemensamt skapa goda förutsättningar för vård, omsorg och bemötande. I vårt diakonala uppdrag på Bräcke diakoni tar det grundläggande motivet sin utgångspunkt i hur vi ser på människan.

Vårt diakonala uppdrag

Diakoni betyder att stå till tjänst inför sin medmänniska och att i varje möte förmedla människovärde utifrån våra olika kompetenser, erfarenheter och förhållningssätt. Medvetna om att de människor vi möter har ett egenvärde bortom utsattheten. Sjukdom, vård och omsorgsbehov kan aldrig definiera vilka vi är som människor.

Det idéburna perspektivet handlar om en människosyn som ser människan och hennes behov som en helhet; fysiskt, psykiskt, existentiellt/andligt och socialt. Viljan att möta, se och stödja den enskilda människan. Vi väljer att kalla detta för diakoni i praktiken. Ett fokusområde för oss på Bräcke diakoni, som strävar efter att vara kärnan i alla våra arbetssätt.