Historiken

Konduktiv pedagogik är ett ungerskt specialpedagogiskt kunskapssystem som grundades av Professor Dr. András Petö (1893-1967) efter andra världskriget. Dr. Petö var läkare och utbildad både inom medicin och psykiatri vilket bidrog att han kunde använda kunskaper från olika områden.

Petö arbetade som föreståndare och överläkare på ett sjukhus i Wien, men återvände till Ungern 1938. András Petö var jude och under kriget gömde han sig hos en familj där det fanns en tonårig flicka med en CP-skada. Hon blev Petös första elev. Under sitt arbete med flickan insåg han att genom ett mycket ansträngande arbete fick han henne att utvecklas och fungera som vilket barn som helst.

På den tiden fick barn inte gå i skolan om de inte kunde gå. Det var med anledning av detta Petö öppnade sin skola för 13 rörelsehindrade barn i en källarlokal strax efter att kriget tog slut. Hans medarbetare var läkarstuderande och de lyckades habilitera barnen så bra att de kunde integreras i vanliga skolor.

Petö fick en hel del uppmärksamhet för sin framgång och 1947 blev han professor för speciallärarskolan i Budapest. Under ledning av Petö och senare Dr. Maria Hári, vann pedagogiken ökat förtroende och tillslut blev den en accepterad del av utbildningssystemet i Ungern för barn med rörelsehinder.

Petö fick tillgång till bättre och större lokaler och i början av 1950-talet startade han ”The National Motor Therapy Institute”. Ungerska staten tog över verksamheten 1963 och när man bytte lokaler 1985 döpte man också om den till Petö Institutet.

Idag finns det en väl etablerad verksamhet på Petö Institutet och man bedriver förskola/skola, man har internationella grupper, barn, ungdom och vuxengrupper.

Man bedriver också en fyraårig akademisk utbildning av conductorer och forskning relaterat till konduktiv pedagogik.

Konduktiv pedagogik används i många länder utanför Ungern, bl a i Storbritannien, Nya Zeeland, Australien, USA, Kanada, Israel, Norge, Sverige, Finland och Hong Kong.