Nu har jag börjat en helt ny bana

”Jag minns så tydligt när jag fick min första egna hund, en blandras mellan hamiltonstövare och jämthund. Jag var 10 år och jag kallade honom Stoj. Och han gjorde verkligen skäl för namnet!

Hundar har alltid varit en del av mitt liv.

Det finns bilder när jag står och vinglar för att ta mina första steg och använder familjens collie som stöd. Därför känns det så bra att jag hittat hem yrkesmässigt, tack vare Tribus. Nu vet jag att det är hundar jag ska jobba med. Det känns självklart idag, men innan jag kom till Tribus hade jag inte förstått själv att det var en möjlig karriär.

När jag kom till Tribus hade jag varit sjukskriven i många år från ett jobb där jag inte mådde bra. Jag hade arbetstränat och försökt att komma tillbaka, men det höll aldrig. Så fick jag tipset om att komma till Bräcke diakoni. Jag hörde mycket gott om arbetsträningen här och när jag fick veta om hunddagiset Tribus så kändes det verkligen som om det skulle kunna vara rätt.

Och det var det! Jag kände mig välkommen från dag ett. Det var så öppet och inbjudande, alla var så fina och vänliga. Och lugna! Trots att vi har mycket att göra ibland, så är det alltid ett lugn i den här verksamheten. Det är också tydliga och fasta rutiner vilket är otroligt viktigt för mig, för att jag ska må bra. Det var som att andas ut när jag kom hit. Som att jag hållit andan i flera år och nu bara kunde slappna av.

Efter att jag arbetstränat 25 procent kunde jag ganska snart gå upp och arbeta fler timmar.

Till slut var jag nästan uppe i 75 procent. Då slutade en av de anställda här på Tribus och min handledare frågade mig om jag kunde tänka mig en anställning. Jag blev jätteglad! Och sa ja såklart!

Jag behövde verkligen det för att våga ta steget ut i något annat. Det blev ett tydligt vägval. Även om detta är en tidsbegränsad anställning på två år så valde jag att säga upp mig från mitt gamla jobb och släppa det helt. Det var lite läskigt, men jag ångrar det inte för fem öre. Jag vet att jag aldrig någonsin skulle må bra där igen.

Nu har jag börjat en helt ny bana. Inte bara med anställningen här – jag har påbörjat en utbildning till hundinstruktör också! Det en utbildning på distans med några träffar här i Göteborg. Jag kommer göra den på lite längre tid, för jag behöver ta det lugnt. Jag har kommit till en punkt där jag inser att jag aldrig kommer att bli personen jag var innan jag blev sjukskriven. Jag kommer aldrig kunna hålla 1000 bollar i luften. Jag måste förstå att jag jobbar under andra förutsättningar. Det är som ett ärr som kan gå upp, om jag inte tar hand om mig själv och prioriterar rätt saker.

Min dröm är att bli beteendeutredare och hundpsykolog på sikt. Och får driva eget. Vem vet hur det blir? Men jag är tacksam över att jag fick chansen här på Bräcke diakoni och på TriBus. Här förstod jag att jag kan jobba med saker som jag brinner för. Att man kan ha ett jobb som inte bara tar energi utan där man också får energi. Att man inte behöver ha jobbångest och en klump i magen på söndagarna, utan kan längta till jobbet. Det gör att jag aldrig kommer hamna där jag var innan.”

Stolta och engagerade medarbetare är ett av fyra fokusområden som Bräcke diakoni satsar på för att kunna göra mer för fler. Området har fått hashtagen #jagärbräckediakoni. Under den vill synliggöra det som både stärker den interna stoltheten och höjer statusen på att jobba inom vård och omsorg. Hitta mer innehåll genom att söka på #jagärbräckediakoni i våra sociala och digitala kanaler.